Zimaern är en ras som utvecklats vid sidan om isvargen för att klara de hårdaste, nordliga klimaten. Till skillnad från isvargen stannade dock zimaerna bland bergen, där de över tid kom att utveckla sitt säregna utseende. Zimaers är kraftigt byggda, med små öron som hjälper dem att bevara värme. De har oftast en av två svanstyper; en kort, fluffig stump, eller en krullig svans som ligger upp över ryggen. En zimaer har tjock och väldigt tät päls. Pälsen är i grunden alltid vit eller ljust crémefärgad, och kläs av stora fläckar i brun, rödbrun och/eller grå färger. Fläckarna hjälper zimaern att smälta in i det snöklädda stenlandskapet.
Fysik[]
Storlek[]
Zimaern är en medelstor ras, med ett storleksspann mellan 60cm och 80cm i manke. Vikten ligger vanligen mellan 40-80kg.
Zimaern jämfört med en vanlig gråvarg. Bild av Kreftropod
Utseende[]
Zimaern är en kompakt byggd ras, med kraftig benstomme och stora tassar. De har generellt mindre öron än den vanliga vargen, vilket hjälper dem att bevara värme i kalla klimat. Det är vanligast för zimaer att ha antingen en väldigt kort svans, eller en krullig svans som lägger sig upp över ryggen. Där finns zimaer med normallånga svansar, men svansarna är då oftast fortfarande något yvigare. Det är troligt att detta är något rasen utvecklat för att minska risken för frostskador.
En zimaer känns ofta lätt igen på sin väldigt karaktärristiska färgteckning. Deras tjocka päls är ljus i grunden, med varierande stora fläckar som täcker majoriteten av kroppen. Deras päls är i grunden alltid vit eller ljust crèmefärgad, medans fläckarna oftast går i brunt, rödbrunt och grått. Det är vanligt att en individs fläckarna går i flera färger. Ögonen är oftast bruna eller grå. Blå ögon förekommer också, men är mer ovanligt. Deras färger har kommit att ge dem ett utmärkt kamouflage i områden med mycket sten och snö, så som Eriinaris nordliga delar där de historiskt ofta hållit till.
Många zimaer har en något mörkare kortare sommarpäls, och en ljusare längre vinterpäls. Det är dock främst en nyansskillnad och inte ett helt färgbyte.
Fysiska nackdelar[]
Zimaern överhettas väldigt lätt, även i landskap som av andra vargar skulle kallas svala.
Mentalitet[]
Gemenskap och ödmjukhet är ord som beskriver zimaernas mentalitet väldigt bra. De tror på allas lika värde och är generellt väldigt öppna och välkomnande mot främlingar. Inom sina egna flockar så är de väldigt demokratiska och ser till att inkludera alla i den mån det går. De värnar om hemmet och sina nära och kära och går till otroliga längder för att beskydda dem.
Krafter[]
De allra vanligaste krafterna hos zimaerna är snö och formskiftning. Andra vanliga krafter är sten, kyla, vind och köldimmunitet. Illusion förekommer också men är ganska ovanlig. En zimaer får aldrig eld, värme eller värmeimmunitet som krafter.
- Snö
- Formskiftning:
- Snöuggla
- Myskoxe
- Hare
- Järv
- Iller
- Ren
- Sten
- Kyla
- Vind
- Köldimmunitet
- Illusion
- Blodsätter:
- Dimma
- Glas
- Is
- Lava
- Månkraft
- Skuggor
- Älvsand
- Eld
- Värme
- Värmeimmunitet
Historia[]
För länge sedan fanns det en grupp vitvargar som sökte sig norrut och bosatte sig någonstans i området som idag är känt som Wintera. De kom under flertalet generationer att anpassa sig mer och mer till det kyliga klimatet och utvecklade sitt egna språk; vinterspråket. Det var även under den här tiden som de allt oftare började kalla sig själva för vintervargar, som för att bestryka att de var starka och härdade för ett liv i norr.
Vissa av dem började så småningom vilja söka sig ännu längre norrut för att se hur mycket de kunde klara av, för att se hur deras styrka och uthållighet kunde sättas på prov ytterligare. De andra höll inte med. Det var så vintervargarna delade på sig, en grupp vandrade norrut över bergen till Glaciärens karga vidder, medans den andra gruppen stannade kvar kring den lite mildare bergskedjan. De kom att utvecklas till vad som idag är isvargar och zimaer.
De vintervargar som valt att stanna kvar i de mildare områdena stod inför en betydligt mindre utmaning än sina släktingar. De var till stora delar redan anpassade för klimaten i områdena nedanför den nordliga bergskedjan. Med det sagt så har livet i norr aldrig varit enkelt. Bristen på mat blev tidvis väldigt tydlig då bytena migrerade efter årstiderna, och vargarna insåg snart att de skulle behöva följa hjordarna för att kunna leva i det nya området. Sedan dess har de aldrig riktigt haft fasta revir igen, utan blev en nomadisk ras.
Det var under samma tidsperiod som rasen började bli allt mer troende, i takt med att deras krafter förändrades. Formskifte blev allt vanligare, och det anlade grunden för den tro de följer än idag, om andarnas del i deras liv. De valde att återgå till sina rötter med ett annat namn, till det som de tidiga vitvargarna i Wintera först hade kallat vinter när de börjat vandra i det snöklädda landskapet.
De är zimaer. Ödmjuka och demokratiska. Välkomnande och familjära. Intresserade att ta del utav allt vad världen har att ge till dem.
Kultur[]
Zimaerna är ett nomadiskt och spirituellt släkte. De vandrar långa sträckor för att följa sina byten. Renhjordarna står för majoriteten av deras föda, men de har samtidigt en väldig respekt för djuren då de är en central del av deras tro. De dödar aldrig något byte i onödan och tar tillvara på allt som djuren har att ge. Det är inte ovanligt att se dem tacka andarna för sin mat.
De har sällan fasta boplatser, men det händer att de tillfälligt slår sig ned någonstans, till exempel när de har små valpar i flocken. Annars är det vanligt att de sätter upp en eld att samlas omkring när natten faller, ofta på platser där de är någorlunda skyddade från väder och vind. Gemenskap är mycket viktigt. Därför blir den nattliga samlingen en naturlig stund för dem att umgås, där de berättar historier för varandra eller bara talar ut om dagen. Det är inte sällan som de med illusionskrafter illustrerar de berättelser som det talas om.
Vinterspråket är fortfarande ett viktigt och vanligt modersmål, men nordspråket börjar bli allt vanligare då de ofta bjuder in utomstående vargar. De kallar söderlänningar för yugor (singular: yug).
Andar har alltid varit en stor del av deras tro, såväl djurandar som vargars, och det ligger i grund till mycket av deras kultur. De anser att andarna bringar dem tur och styrka, att de följer dem åt genom livet och gestaltar sig i individer. De tillber främst sex djurandar, alla med olika egenskaper och namn. Anledningen till att just dessa djurandar blivit så framstående beror på att det är de djurformer som är vanligast hos rasens formskiftare. Många av dem tror att dessa individer har en starkare kontakt till den specifika anden, och att dess egenskaper är sådant som individen kan komma att utmärka sig i.
Sedan det stora norrskenet klädde hela Numooris himmel under ett månvarv för flera år sedan så har deras tro endast förstärkts. Norrskenet ses som en öppning mellan de levande och dödas riken, från vilket andar kan dansa fritt över himlen under en tid. De tror att skenet styrs av livet och dödens dotter, som leder andar och levande på rätt väg. De har gett gudinnan namnet Zelenoch, och var de första att tillbe henne. Även stjärnbilder och andra himlafenomen är viktiga.
| Djur | Namn | Förknippas med |
|---|---|---|
| Snöuggla | Segova | Smart, vis, fri, lyhörd |
| Myskoxe | Obyk | Stark, härdig, tjurskallig |
| Hare | Zayat | Kvicktänkt, snabb, spontan, listig |
| Järv | Rosoma | Väktare/beskyddare, krigare, självsäker |
| Iller | Bolnoy | Lyckosam, kreativ, lekfull, självständig |
| Ren | Olen | Vandrare, anpassningsbar, familjekär |
Övrigt[]
Ärftlighet och genetiska tendenser[]
Deras gener är varken mer eller mindre dominanta än en gråvargs. Fläckarna har en tendens att förekomma hos korsningar, om än inte i samma utsträckning. De övriga fysiska attributen ärvs ner relativt ofta i någon utsträckning, såklart beroende på vilken ras den korsas med.